The dehydrated Öland

The deep ditch here behind shows that Öland used to be wet and sometimes flooded. The ancient human settlements attest to how wet it was. With few exceptions, they were situated on old beach ridges and sandbanks, as the rest of the landscape was often too wet to settle on. Over time, the wetlands became important for sustenance, especially for producing hay for the animals. Recurring floods had a certain fertilising effect on the meagre hay meadows. However, as the population increased a few hundred years ago, the need for arable land grew. Following a land reform in the 1810s, the drainage of the island accelerated. More than half of the wetlands were drained through miles of newly dug ditches and straightened rivers. In the last four decades of the century alone, five percent of Öland's surface area was drained of its water. By the end of the 1940s, about thirty of the island's wetlands and shallow lakes had disappeared. In just over a century, Öland had transformed from perhaps Sweden's most water-rich area to one of the driest. Today, only barely 4% of the island's surface area consists of lakes, waeter reservoirs and wetlands, which is less than half of the national average.

När Öland blev torrt

Det djupa diket här bakom visar att Öland varit blött. Hur blött vittnar de forntida människornas bosättningar om. De låg med få undantag på gamla strandvallar och åsar, eftersom det övriga landskapet ofta var för blött för att bosätta sig på. Samtidigt blev våtmarkerna med tiden viktiga för försörjningen, inte minst för produktion av hö till djuren. Återkommande översvämningar hade en viss gödningseffekt på de magra slåtterängarna. Men när befolkningen ökade, växte behovet av odlingsbar mark. Efter utmarksdelningen på 1810-talet tog dräneringen av ön fart. Mer än hälften våtmarkerna dikades ut via miltals av nygrävda diken och uträtade åar. Bara under seklets fyra sista decennier tömdes fem procent av Ölands yta på sitt vatten. Fram till slutet av 1940-talet hade ett trettiotal av öns våtmarker och grunda sjöar, försvunnit.  Öland hade på ett drygt sekel förvandlats från Sveriges kanske mest vattenrika landskap till ett av de mest torra. Idag utgör bara knappt 4 % av öns yta sjöar och våtmarker. Det är mindre än hälften av riksgenomsnittet.