Svenska Malaisefälleprojektet
Svenska Malaisefälleprojektet (SMTP) är ett av Station Linnés egna forskningsprojekt med finansiellt stöd av ArtDatabanken och Svenska artprojektet. SMTP är en storskalig, nationell inventering av insekter och det praktiska arbetet utförs på Station Linné, Ölands Skogsby.
Syftet med projektet är att få en utökad kunskap om den svenska insektsfaunan, främst dåligt kända grupper som t.ex. steklar och tvåvingar, genom att förse forskningen med ett representativt och högkvalitativt material av de i landet förekommande insektsarterna.
De fällor som använts i projektet är 75 stycken så kallade Malaisefällor, vilka med sin tältliknande konstruktion är mycket effektiva fångstredskap för alla slags insekter. Fällorna placerades ut på 54 olika lokaler som valts efter sin potentiella artrikedom och/eller speciella fauna, flora eller geologi, och är väl spridda över landet; från Sandhammaren på skånska sydkusten till Nuoljas kalfjäll vid Abisko i norr.
Ca 20 miljoner insekter har samlats in under perioden 2003-2006. Nu pågår det omfattande och tidskrävande arbetet att sortera och artbestämma dem. Detta arbete kommer att ta många år, men redan efter att endast en mycket liten andel av de insamlade insekterna var artbestämda visade det sig att projektet kommer att ge resultat som vida överstiger de redan från början högt ställda förväntningarna. Minst 2 000 arter har redan konstaterats som nya för landet och omkring hälften av dessa var tidigare helt okända för vetenskapen!
Målsättningen är att få alla de insamlade insekterna sorterade och artbestämda. Detta kommer att få stor betydelse för systematiska, morfologiska, taxonomiska och ekologiska studier i såväl Sverige som i övriga Världen. När sorteringsarbetet slutligen är avklarat har Svenska Malaisefälleprojektet skapat en enorm resursbank för framtida entomologisk forskning.
2012-05-04
Svenska Malaisefälleprojektet halvvägs!
Svenska Malaisefälleprojektet (SMTP) är ett på flera sätt unikt projekt – också i ett internationellt perspektiv. Hundratals personer har samlat in och bearbetat miljontals insekter och efter tio år har nu hälften av det insamlade materialet sorterats upp. I och med att Svenska Malaisefälleprojektet nu passerat den magiska 50 % gränsen i sorteringen av allt insamlat material var det den 4 maj 2012 dags att presentera en ny milstolpe inom det forskningsfält som Carl von Linné, landets största och internationellt mest kända forskare genom tiderna, introducerade: taxonomin. Resultaten har inte låtit vänta på sig: hundratals nya arter, såväl för Sverige som för vetenskapen, är påträffade. Projektet har därmed i högsta grad bidragit till att ge Sverige den framskjutna position som landet nu har när det gäller kunskapen om vårt biom (allt levande).
Nämnda dag samlades därför en skara initierade och journalister på Station Linné på Öland för att uppdatera sig om de allra senaste rönen inom SMTP och relaterad forskning. Dagen började med att SMTP:s projektledare Kajsa Glemhorn hälsade alla välkomna. Kajsa presenterade dessutom en kort resumé om projektets storlek och målsättningar; 75 så kallade Malaisefällor hade varit uppsatta på 54 lokaler spridda över hela
Sverige – från Sandhammaren och den skånska sydkusten i söder och upp till Nuoljas kalfjäll i Abisko i norr och i så många biotoper som möjligt.
Professor Ulf Gärdenfors, stf chef och vetenskaplig ledare vid ArtDatabanken, höll sedan en inspirerande presentation om Svenska artprojektet där Ulf bland annat spännande talade sig varm om en oberoende vetenskaplig utvärdering som presenterades dagen innan mötet på Station Linné. I denna fanns bland annat att läsa om Artprojektets resultat bedömdes som excellenta och projektets vetenskapliga värde som mycket kostnadseffektivt. Artprojektet konstaterades ha placerat Sverige i den absoluta eliten vad gäller kunskapen om landets biota.
Professor Fredrik Ronquist, Naturhistoriska riksmuseet, fortsatte sedan presentationen av SMTP:s resultat. Fredrik berättade bland annat att kännedomen om den svenska artstocken hade ökat från 24 700 kända insektsarter när projektet startade till ett estimerat antal om 31 000 nu förekommande insektsarter i Sverige. En ökning med över 25 %! Och det i ett land där vi sedan tidigare trodde oss känna till de flesta av våra inhemska arter.
Dave Karlsson – platschef på Station Linné och tillika koordinator i SMTP – berättade sedan ”Sagan om en burk...”. Här fick vi följa med på en guidad tur över de 4 olika sorteringsstegen i de 275 olika insektsgrupperna som företes i SMTP:s regi. Sedan följde tre kortare presentationer om några av de senaste resultaten från projektet och som genererats på Station Linné och av egen personal. Först ut bland dessa var Pelle Magnusson, projektets stekelexpert, som under rubriken ”Lite smått om smått” hade tittat närmare på de i projektet funna bälgnacksteklarna (Hymenoptera: Mymarommatidae). Innan projektstart var det känt 3 svenska exemplar av denna sällan insamlade lilla stekelarten Mymaromma anomalum. Hittills är det funnet närmare 500 stycken i projektet, av vilka fyra hundra ingick i Pelles studie. Pelle berättade sedan med stor entusiasm om att en av de påträffade bälgnackarna såg lite avvikande ut. Troligtvis är detta exemplar en ny art för Sverige – kanske till och med ny för hela västra Palearktis! Eller för vetenskapen! Nycklar man den i tillgänglig litteratur så hamnar man på Mymaromella chaoi, en art som tidigare endast är påträffad i tretton exemplar i sydöstra Kina... Att det är en Mymaromella tycks det inte råda något tvivel om, men däremot är som sagt var inte artbestämningen helt klarlagd ännu.
Efter Pelle presenterade Joakim Pålsson från Högskolan i Halmstad en halvtidsrapport över sitt examensarbete om hungersteklar (Hymenoptera: Evaniidae) i SMTP. Variationer i bland annat färg och vingvenering indikerar att den enda kända svenska arten måhända är två arter. Joakim berättade även att hungersteklar – i likhet med en mängd andra organismer – är större i norra Sverige än i södra.
Annie Lander avslutade sedan SMTP:s guldkornspresentation med en studie om släktet Mymar (Hymenoptera: Mymaridae). Svenskt namn saknas på släktet, men Annie och hennes handledare Dave Karlsson tänker i en kommande artikel föreslå ”Regent” som ett passande namn. Annies presentation hette också mycket riktigt ”En ny Regent”. Namnet anspelar, trots att släktets arter oftast bara är runt en millimeter stora, på dess ståtliga och spektakulära utseende men kanske framförallt på nominatartens vetenskapliga namn Mymar regale, där ”regale” är latin för just ”regent”. I nämnda kommande artikel kommer flera nya rön presenteras om denna sedan tidigare så dåligt kända grupp. Eventuellt kommer även den svenska artstocken av Mymar att utökas med några arter. Dessa är dock ännu i skrivandets stund inte verifierade och det kommer
att krävas DNA-studier för att med säkerhet kunna fastställa resultatet.
Dagens sista föreläsning hölls av chefen på entomologiska avdelningen på Danmarks Naturhistoriska riksmuseum; Thomas Pape. Under rubriken ”Mångfald, undran och kunskap” visades bland mycket annat spektakulära bilder föreställandes millimeterstora fluglarver. På uppförstorade SEM-bilder såg larverna ut som värsta rymdmonstren och det var nog en och annan i auditoriet som fick en sömlös natt efter Thomas presentation.
I den därpå avslutande diskussionen avhandlades bland annat den frustration och den oro som ofta kommer till uttryck när det gäller miljöfrågorna. Antaganden, tveksamma påståenden och spekulationer spökar i miljö- och klimatdebatten. Den globala samhällsfrågan om
livets överlevnad på jorden sker ofta på en arena av skuggboxning. Man vet helt enkelt inte vilka komponenter man egentligen har att hantera och förhålla sig till. Beslutsfattarna i det mänskliga samhället blir villrådiga fast det är av livsavgörande vikt att fatta beslut i rätt riktning när det gäller
miljöfarorna. Men till dels och tack vare SMTP så har man när det gäller framtida miljöfaror nu början till en karta. Mänskligheten har ingen
miljöövervakning värd namnet om vi inte vet vilka arter som bebor jorden. Om ett antal arter – osynliga för mänskligt öga – försvinner utan att vi ens märker det, då kan det vara för sent att fatta beslut i rätt riktning som borgar för livets överlevnad på jorden. Utan att känna till bokstäverna i naturens eget alfabet – det vill säga arterna – kan vi inte läsa dess språk.
Med hänsyn tagen till alla volontärer och forskare som oegennyttigt ställt sin tid och sitt kunnande till förfogande i SMTP:s tjänst har man till kostnaden för en spottstyver fått en oslipad diamant! Gensvaret från media kunde avläsas några timmar efter presskonferensen. Radio, TV och tidningar i Sverige från Helsingborg till Piteå hade notiser och artiklar i sina nätupplagor och papperstidningar till läsning för alla och envar. Samhällets behov och krav har drivit fram ett paradigmskifte inom natur- och miljövård. Genom Svenska artprojektet och inte minst Svenska Malaisefälleprojektet är nu flera steg tagna på den nya, hållbara vägen!